Nedanför Säby gård ligger en liten damm med en kanal ut till Säbysjön. I dammen påträffades idag gräsänder, en kricka (hane) och en stjärtand (hona). En svanfamilj gjorde entré genom kanalen. Bild på en bläsand som vistades i dammen någon vecka tidigare är tillagd.
Bilderna i detta inlägg saknar fotografisk kvalitet men visar en mycket ovanlig fågel: rallhägern. 16:e eller 17:e i Sverige någonsin, första på fem år och här på Järvafältet första sedan 1977. Den hör hemma i Sydeuropa och övervintrar i Afrika. Så man undrar hur det kommer att gå för den.
Jag är avundsjuk på dem i Jönköping där hägern (samma eller annan) först visade sig för en knapp månad sedan. Där kunde den fotas på några meters avstånd. Bildgoogla rallhäger Jönköping. Se gärna också youtube-klippen som finns med den, välj de högupplösta. Det diskuteras om det är samma häger som nu slagit sig ned vid min badsjö Översjön. Baserat på iakttagelser kring saknade stjärtpennor går meningarna mot att det är två fåglar som förirrat sig hit.
Första bilderna är tagna på närmare 100 meters avstånd. Så lyfte hägern och visade sitt förvandlingstrick. Fast den är gråbrun på ryggen när den står är den kritvit när den flyger. Den slog sig ned i annan vass där jag kunde komma lite närmare. I gengäld var det mycket vegetation i vägen både nära mig och kring hägern och kameran hade svårt att fokusera. Som synes kom solen fram en kort stund. Efter ett tag flög hägern tillbaka och drog upp en stor fisk. Hade hägern spetsat den själv eller var det ett kadaver som den hittade? Hur som helst sätter den igång med att försöka svälja fisken. Så ser det i varje fall ut när en aggressiv gråhäger dyker upp. Rallhägern flyr, fortfarande med fisken hängande ut ur gapet. Näst sista bilden (tyvärr lång exponeringstid) visar storleksskillnaden mellan de båda hägrarna.
En lustighet var att jag stod vid en fågelmatning och tog bilder till föregående inlägg samtidigt som rallhägern upptäcktes, 12 nov. En annan jokare (medlem i Järvafältets ornitologiska klubb) hade stannat till vid matningen och kunde inrapportera en talltita till Svalan, numera Artportalen. Så fortsatte hon till Översjön och rapporterade en rallhäger. En timme senare var tillströmningen av skådare igång. Dagen efter var de över hundra.
Inom Sverige, ska tilläggas. Och avbildade individer. T ex gråsiskan flyttar norrifrån till södra Sverige och en del flyttar längre. Talltita och entita. Jag bestämmer mig för att den senare är en entita genom den brunbeiga färgen, blänket på hjässan och den ljusa fläcken på näbben. Gråsiskan tycker om björkfrön, grönsiskan alkottar. Hallå skrikan! Det står småfågelmatning på skylten. Och följande besökare: ni är inga fåglar alls. För sparvugglan i grantoppen bredvid har fågelmatning en dubbel innebörd. Den även dagaktiva sparvugglan är vår minsta uggla.
samlar vinterförråd och flyger i skytteltrafik mellan ekarna och lagringsställena. Notera den fyllda krävan när den flyger åt vänster. Sist några äldre bilder där icke-vegetariska alternativ övervägdes. Vilket väl är det vanliga på sommaren.
– Havsörn fotad från Säbysjöns fågeltorn 31 oktober. Örnen gjorde en inspektionstur över sjön, fann liksom jag att den var i stort sett livlös och försvann samma väg som den kom.
– Dubbeltrast.
– Större och mindre hackspett.
– Bläsgås på Säby strandäng.
– Dvärgbeckasin på griftegårdsängen (Görväln).
Stilstudie på gråhägern. Notera de fingerlika tårna på den fjärde bilden.
Vår- och sommarbilder som inte kom in någon annanstans.
– Ung kattuggla vid Molnsätra.
– Sovande fåglar: gräsänder och avbrott i ett lommöte i Översjön.
– Anden, torka dig om näbben! I hennes öga speglas träden, himlen och som en svart prick fotografen (”view full size” + förstoringsglaset).
– Ett knipapar parar sig, fortfarande Översjön.
– Gråtrut i samma sjö.
– Skäggdoppingunge som just fått fisken från en förälder.
– Vad lite solljus kan göra med en kråka.
– Gulsparv med punkfrisyr.
Varje dag de senaste veckorna har fågeltornet varit fullt med skådare som alla väntat på en och samma fågel: rördrommen som flyger mellan födosöket i ena änden av sjön och boet i den andra. Den passerar ungefär en gång i timmen. Hälsningsfrasen i tornet är: Har du sett rördrommen? Ja, nu har jag sett den.
och en alls icke svala. Jag har alltid funnit nöje i att betrakta ”svalorna” som pilar förbi över taken och utför sin luftakrobatik. Nu är tornseglaren som det är fråga om, trots att den tidigare kallades tornsvala, inte alls någon svala. Den är inte ens släkt med dem. Ladusvalan däremot är en svala. Och luftmatning är inte heller någon dålig akrobatik.
här på bloggen är sävsångaren, som till skillnad från sångarna i inlägget Vi hör dem både sjöng och exponerade sig.
Möten med fåglar 