Stockholms ström

Fåglar vid Stockholms ström fotade januari och mars. Mandarinanden och berganden har varit stationära större delen av vintern, en individ av var som hållit ihop med gräsänder respektive viggar. Därefter en intersex-and, en gräsand med en blandning av han- och honutseende, notera stjärtkrullet. Den hade även gröna stänk i nacken. Anka, som ju är en domesticerad och avlad gräsand.  En sothöna som får vara med för sina stora fötters skull. Knipor som dyker och gör sig till för damerna. Vilket verkade fungera.

Vinterfåglar 2016

Fler skäggmesar från Hjälstaviken. Nötkråka i en villaträdgård med cembratall, vars frön den gillar. Fåglar vid matningen Säby gård och andra Järvamatningar. Under vintern har det från och till funnits stationära kungsfiskare på fyra ställen i Stockholmstrakten. Det har blivit ett antal expeditioner till dessa platser, varav två till Follbrinkströmmen vid Tyresö slott.

Flocken

med lite över hundra fåglar drar runt på byggområdet för den nya Barkarbystaden, födosökande bland ogräset som växer på jordvallarna. Det är gråsiskor, några vinterhämplingar och minst en snösiska. De ger ett trevligt men stirrigt intryck. Så snart en fågel känner oro lyfter hela flocken som ett moln, men slår sig snart ned igen, ibland närmare den fotograf som med någon oförsiktig rörelse framkallade oron. Eller så drar de runt området i flera stora varv.

… som nu blivit ungfåglar

Bobyggare … … och deras ungar …

De ser nu ”stora” ut men bär ungfågeldräkt, ofta lik den vuxna honans i de fall könen skiljer sig. Steglitsen på bilden har dock hunnit få hälften av det röda ansiktet. Den unga törnskatan skiljer sig från vuxen hona på vattrad hjässa och rygg. Den unga blå kärrhöken har strimmigt gulbrunt bröst medan honan har ljusare botten (det är hanen som är blå). Ung havsörn och duvhök skiljer sig mer från (de inbördes lika) föräldrarna. Den förra är spräcklig, har grå näbb, delvis mörka stjärtfjädrar. Jämför med de adulta örnarna i föregående inlägg: helvit stjärt, mer enhetlig kroppsfärg och gul näbb. Den unga duvhöken är längsstrimmig på bröstet och inte tvärstrimmig som hos de vuxna fåglarna.

Och så blev det höst

Blåhaken rastar på sin väg söderut. Ägretthäger och gråhäger. En fiskgjuse som ännu inte flyttat bråkar med havsörnen. Annan havsörn. Nötskrikorna samlar åter ekollon, notera den fyllda krävan. Varfågeln som häckar i Norrland inrättar ett mellansvenskt revir för vintern. Tranor samlas inför sin flytt.

 

Hjälstaviken

ligger några mil nordväst om mina vanliga lokaler (och 5 mil nordväst om Stockholm). Enligt uppgift har där påträffats 265 fågelarter. Jag begav mig dit främst för den av dem som dominerar det här inlägget. Dessutom sävsångare, rörsångare och några av de många tusen gäss som rastar vid viken den här tiden på året.

Storlomsparet

i Översjön har kvar en av ungarna som var på bild i ett tidigare inlägg. Det är första gången på tre år som de alls lyckats med häckningen. Lomhäckning är alltid känslig, eftersom boet ligger alldeles intill vattnet (pga benens placering kan lommarna inte gå, bara hasa på magen). Och att bara en unge klarar konkurrensen om maten är vanligt. Under sommarmorgnar är det ofta lommöte i sjön, då lommar från olika håll samlas. Man diskuterar varför de samlas så här, men har efter vad jag kunnat se inte enats om någon förklaring. Är det yngre fåglar som söker en partner? De senaste dagarna har det sett ut ungefär så här: När jag kommer på morgonen vid åttatiden finns fem till nio lommar samlade. De utför sina ritualer, en sorts dans där alla kretsar runt i cirkel. Så bryts cirkeln upp och de kretsar i stället två eller flera vända mot varandra. De simmar också runt i sjön och fiskar. Under dessa möten hålls ungen gömd. När lommarna vid kanske tiotiden lyfter och lämnar sjön följer sjöns eget par med. Efter en stund kommer en av dem tillbaka och börjar ropa på ungen. En längre stund senare kommer den andra föräldern och familjen är samlad, simmar sakta runt i sjön, fiskar och vilar omväxlande. Flygbilderna: Lommarna behöver lång startsträcka där de springer på vattnet innan de kan lyfta. Vid landningen sätter de ned fötterna för att bromsa upp farten men buklandar sedan. Eftersom de gärna tar ett extra varv runt sjön fick jag en del flygbilder. Mot slutet: ungens påbörjade flygövningar, dvs att springa på vattnet. Allra sist: ropande lom.

Sommarbilder 2015

Fotat från tornet

(Säbysjöns fågeltorn) i väntan på rördrommen som alltså häckar i sjön i år igen. Sist en bild på fågeln som siktades från tornet men fotades från andra sidan sjön efter en cykeltur.
– Fiskgjusarna häckar ungefär mitt i sjön. När de dristar sig nära skrattmåskolonin vid tornet i södra änden får de med måsarna att göra. Liksom gråhägern.
– Jodå, gäddan gick ner!
– Start och landning.

… och deras ungar …

Många häckningar misslyckas. Det gick inte bra för hägrarna på sjöängen. Inte heller för svarthakedoppingarna i kyrkdammen. Men här är några familjer som fått fram ungar och fått behålla åtminstone någon av dem. Tranungen är resultatet av den första kända häckningen för arten på Järvafältet. Sångsvansfamiljen på slutet är densamma som på de tidigare bilderna. Fem veckor har gått och familjen är intakt. En av lomungarna försvann tyvärr, men den kvarvarande är här på bild fyra veckor efter de första bilderna.