Jag var där rätt många morgnar maj-juli, i första hand i förhoppning att få fota smådoppingarna som spelar i vassarna från alla håll. Men när de någon sällsynt gång kom fram på fotoavstånd upptäckte de mig innan jag upptäckte dem och var snabba att dyka. Och spelet fortsatte, hi-hi-hi-hi-hi-hi-hi-hi, vi är nära men du kan inte se oss, tyckte jag att det lät som.
För det mesta vad det lugnt i kärret med undantag för en del revirbråk. Svarthakedoppingen på andra bilden simmade sakta längs vasskanten när som skjuten ur en kanon en annan kom utflygande. Sothönorna springer också på vattnet.
Först med att ha ungar var kniporna. Sex veckor senare är de stora om än inte med vuxet utseende. I mitten och mot slutet av juli kunde jag fota smådoppingungar (långt håll) och en svarthakedopping med unge. Vattenrallen har skrikit inifrån vassen varje gång jag besökt kärret. Nu tittade två ungar fram i vasskanten och var även ute och simmade. Tre ungar av brun kärrhök flög fram och tillbaka över kärret.
Möten med fåglar 