Järfälla kyrkdamm

har kyrkan på en sida, byggplatsen för Barkarbystaden på en och två starkt trafikerade vägar på de återstående. Ändå påträffas där ett fågelliv med bl a svarthakedopping, änder (gräsand, snatterand), rörhöna och rastande vadare (gluttsnäppa, drillsnäppa och grönbena). Flera av arterna häckar, som synes bl a svarthakedoppingen. Att dammen tycks rik på småfisk (spigg?) är åtminstone en förklaring. I den framväxande Barkarbystaden, en knapp kilometer från dammen, påträffas en svart rödstjärt. Järvafältets skådare och fotografer avlägger besök vid jordremsan där den oftast uppehåller sig. Enligt Wikipedia ”förekommer den karakteristiskt … vid större byggarbetsplatser, där byggnaderna tjänar som ‘ersättning’ för dess ursprungliga klippmiljö”.

Bobyggare …

Ja, alla behöver inte bygga så mycket. Att gråhägern bygger bo på marken, i det här fallet mitt i Väsby sjöäng, hör till ovanligheterna. Normalt sker det uppe i träden. Spillkråkans val av boplats var också lite märkligt. Trädet står precis vid en vägkorsning och dessutom en parkeringsplats. Annars verkar det vara en skygg fågel. Nötväckorna hade en tydlig arbetsfördelning, åtminstone vid fototillfället. Hon inredde bohålet mitt på en avbruten aspstam. Han satt på toppen och trumpetade ut: detta är vårt! Ruvningsombyte hos skäggdoppingarna i Säbysjön. Fotat från tornet.

Rallhägern i Översjön

Bilderna i detta inlägg saknar fotografisk kvalitet men visar en mycket ovanlig fågel: rallhägern. 16:e eller 17:e i Sverige någonsin, första på fem år och här på Järvafältet första sedan 1977. Den hör hemma i Sydeuropa och övervintrar i Afrika. Så man undrar hur det kommer att gå för den.

Jag är avundsjuk på dem i Jönköping där hägern (samma eller annan) först visade sig för en knapp månad sedan. Där kunde den fotas på några meters avstånd. Bildgoogla rallhäger Jönköping. Se gärna också youtube-klippen som finns med den, välj de högupplösta. Det diskuteras om det är samma häger som nu slagit sig ned vid min badsjö Översjön. Baserat på iakttagelser kring saknade stjärtpennor går meningarna mot att det är två fåglar som förirrat sig hit.

Första bilderna är tagna på närmare 100 meters avstånd. Så lyfte hägern och visade sitt förvandlingstrick. Fast den är gråbrun på ryggen när den står är den kritvit när den flyger. Den slog sig ned i annan vass där jag kunde komma lite närmare. I gengäld var det mycket vegetation i vägen både nära mig och kring hägern och kameran hade svårt att fokusera. Som synes kom solen fram en kort stund. Efter ett tag flög hägern tillbaka och drog upp en stor fisk. Hade hägern spetsat den själv eller var det ett kadaver som den hittade?  Hur som helst sätter den igång med att försöka svälja fisken. Så ser det i varje fall ut när en aggressiv gråhäger dyker upp. Rallhägern flyr, fortfarande med fisken hängande ut ur gapet. Näst sista bilden (tyvärr lång exponeringstid) visar storleksskillnaden mellan de båda hägrarna.

En lustighet var att jag stod vid en fågelmatning och tog bilder till föregående inlägg samtidigt som rallhägern upptäcktes, 12 nov. En annan jokare (medlem i Järvafältets ornitologiska klubb) hade stannat till vid matningen och kunde inrapportera en talltita till Svalan, numera Artportalen. Så fortsatte hon till Översjön och rapporterade en rallhäger. En timme senare var tillströmningen av skådare igång. Dagen efter var de över hundra.

Hösten 14

– Havsörn fotad från Säbysjöns fågeltorn 31 oktober. Örnen gjorde en inspektionstur över sjön, fann liksom jag att den var i stort sett livlös och försvann samma väg som den kom.
– Dubbeltrast.
– Större och mindre hackspett.
– Bläsgås på Säby strandäng.
– Dvärgbeckasin på griftegårdsängen (Görväln).

En svala

och en alls icke svala. Jag har alltid funnit nöje i att betrakta ”svalorna” som pilar förbi över taken och utför sin luftakrobatik. Nu är tornseglaren som det är fråga om, trots att den tidigare kallades tornsvala, inte alls någon svala. Den är inte ens släkt med dem. Ladusvalan däremot är en svala. Och luftmatning är inte heller någon dålig akrobatik.

 

Vi hör dem

men ser dem inte lika mycket. Sångarna. Lövsångaren är vår vanligaste fågel men inte den som visar sig mest. Trädgårdssångaren var den som tog längst tid att få på bild. De är också ofta lika, som de tre sångarna här. Men sången skiljer sig. Lövsångaren, milt och finstämt. Trädgårdssångaren, ”ett jämnt pladder av porlande toner” skriver Wikipedia. Grönsångarens sång innehåller det karakteristiska svirret likt ett snurrande mynt på en bricka. Det är lite speciellt att höra ljudet och samtidigt i sökaren (eller en kikare) se fågelkroppen vibrera. Så är det ju med annan fågelsång också.