Göktytan

En göktyta sjunger sin karakteristiska sång (eller vad man ska kalla det). Emellanåt tittar den sig omkring för att se om någon hona infunnit sig och imponerats. Göktytan räknas till hackspettarna fast den inte hackar i träd utan plockar myror på marken.

Långbenta fåglar på Väsby sjöäng

På våren finns många fågelarter på sjöängen, men bara ett fåtal stannar och häckar. Sångsvansparet fick även i år fem ungar, men var inte fullt så lyckosamma som förra året, eftersom två av dem nu försvunnit. Värre ändå gick det för tranparet som förlorade sin enda unge. Räven är misstänkt. I detta inlägg bilder på tranparet men först en ensam häger som mest står på sin favoritstubbe.

Fåglar runt Säbysjön

Fler Säbysjöfåglar finns i inläggen Islossning, Brun kärrhök och Vadare på Säby strandäng.  Kommentarer till några av bilderna:
– Första gången som jag ser en flygande vattenrall.
– Rördrommen häckar för tredje året i sjön. Den (här en unge) är inte lätt att se när den står i vassen i s k pålställning, och det är inte heller meningen.
– Fiskgjuseungarna väntar på matleverans och tränar vingarna under tiden. Några dagar senare lättar de även några decimeter. Efter ytterligare några dagar är de ute och flyger. De sista fiskgjusebilderna bjuder på något av ett antiklimax: den här gången blev det bara småfisk.
– Lärkfalk dyker mot en insekt. På nästa bild äter den en fångad slända i luften.
– Det gick bra för knölsvansfamiljen. De fick sju ungar som alla klarade sommaren.
– Gulärlan här är av nordlig typ (med mörkt huvud) till skillnad från de sydliga ärlorna som häckar vid Hjälstaviken.
Bilderna på fiskgjuseboet är tagna från andra sidan sjön på 200 m avstånd. Lommarnas bo är fotat från tornet.

Vadare på Säby strandäng

Några vadare som rastade på strandängen under april och maj. Oftast blev de ogästvänligt bemötta av strandängens egen häckande vadare, tofsvipan. Brushanar kan se ut på väldigt olika sätt, här är bara några. Skogssnäppan och grönbenan är sig lika och ganska lika varandra, men skiljs åt genom att bröstets spräcklighet har en skarpare gräns mot den vita underdelen hos den förra. Myrsnäppan är en mycket ovanlig gäst; senast den sågs på Järvafältet var för fem år sedan.

Storlomsparet

i Översjön har kvar en av ungarna som var på bild i ett tidigare inlägg. Det är första gången på tre år som de alls lyckats med häckningen. Lomhäckning är alltid känslig, eftersom boet ligger alldeles intill vattnet (pga benens placering kan lommarna inte gå, bara hasa på magen). Och att bara en unge klarar konkurrensen om maten är vanligt. Under sommarmorgnar är det ofta lommöte i sjön, då lommar från olika håll samlas. Man diskuterar varför de samlas så här, men har efter vad jag kunnat se inte enats om någon förklaring. Är det yngre fåglar som söker en partner? De senaste dagarna har det sett ut ungefär så här: När jag kommer på morgonen vid åttatiden finns fem till nio lommar samlade. De utför sina ritualer, en sorts dans där alla kretsar runt i cirkel. Så bryts cirkeln upp och de kretsar i stället två eller flera vända mot varandra. De simmar också runt i sjön och fiskar. Under dessa möten hålls ungen gömd. När lommarna vid kanske tiotiden lyfter och lämnar sjön följer sjöns eget par med. Efter en stund kommer en av dem tillbaka och börjar ropa på ungen. En längre stund senare kommer den andra föräldern och familjen är samlad, simmar sakta runt i sjön, fiskar och vilar omväxlande. Flygbilderna: Lommarna behöver lång startsträcka där de springer på vattnet innan de kan lyfta. Vid landningen sätter de ned fötterna för att bromsa upp farten men buklandar sedan. Eftersom de gärna tar ett extra varv runt sjön fick jag en del flygbilder. Mot slutet: ungens påbörjade flygövningar, dvs att springa på vattnet. Allra sist: ropande lom.

Sommarbilder 2015

Fotat från tornet

(Säbysjöns fågeltorn) i väntan på rördrommen som alltså häckar i sjön i år igen. Sist en bild på fågeln som siktades från tornet men fotades från andra sidan sjön efter en cykeltur.
– Fiskgjusarna häckar ungefär mitt i sjön. När de dristar sig nära skrattmåskolonin vid tornet i södra änden får de med måsarna att göra. Liksom gråhägern.
– Jodå, gäddan gick ner!
– Start och landning.

… och deras ungar …

Många häckningar misslyckas. Det gick inte bra för hägrarna på sjöängen. Inte heller för svarthakedoppingarna i kyrkdammen. Men här är några familjer som fått fram ungar och fått behålla åtminstone någon av dem. Sångsvansfamiljen på slutet är densamma som på de tidigare bilderna. Fem veckor har gått och familjen är intakt. En av lomungarna försvann tyvärr, men den kvarvarande är här på bild fyra veckor efter de första bilderna. Tranungen är resultatet av den första kända häckningen för arten på Järvafältet.