Säby strandäng

De tio första bilderna i detta inlägg är tagna på samma ställe och under en kort tidsrymd. Ofta tvingas man konstatera att det är rätt ”dött”. Men så plötsligt… Vilket är något av tjusningen med fågelskådning/fotografering. Dessutom från samma plats: mindre strandpipare, skogssnäppa, årta, bläsand och mindre sångsvan.

Mars-fåglar

Alltså fåglar som blev fotade under mars månad. Stenknäcken, steglitsen och grönfinken vid fågelmatningen vid Säby gård (norra). Varfågeln (till skillnad från den nyligen fotade snösparven) är vaksam och skygg, så det är inte lätt att komma nära. Eftersom den spanar efter byte från toppen av buskar som den flyttar sig mellan, var min plan att sitta stilla intill en buske och vänta på att den skall sätta sig i en buske intill. Det funkade, även om det inte blev någon av de närmaste buskarna. Duvhöken ropade uppifrån en gran.

Storfiskare

På våren går gäddorna upp i det översvämmade 30-meterskärret vid Säbysjön för att leka. Det har hägrarna inget emot. Det är förvånande hur de får i sig de stora fiskar som de fångar. Den första hägern hade dock visst besvär. Den flög med gäddan till en lugn plats och fick kämpa en stund. Möjligen hade det att göra med att den spetsat gäddan med näbben och först måste göra loss den.

Strömstaren

Strömstare fotad vid Edsån i Rotebro norr om Stockholm. Efter att ha läst lite om strömstaren antar jag att det är en husmask som den har fått upp ur vattnet. Det som syns på femte bilden är då huset, ur vilket masken (en sländlarv) skakas ut.

Råstasjön

Gråhägern är något av en fotofavorit. Jag har en hel del hägrar runt där jag bor och ibland har jag lyckats komma rätt så nära dessa skygga fåglar. Den spänningen finns det inte mycket av när det gäller Råstasjöns hägrar som vintertid står i stora skaror och väntar på fiskbilen. Sommartid lär de hålla till på Djurgården. Det är alltså med lite blandade känslor (i just det avseendet) som även jag begett mig dit, men å andra sidan: vad hägrarna har, det har de också vid Råstasjön. Alla fåglar runt sjön verkar mindre skygga än normalt och speciellt vattenrallen drar till sig många fotografer.  De bästa fototillfällena missade jag eftersom rallen var för nära mitt fasta objektiv.  ”Sveriges mest fotograferade fåglar”, var det någon som sa om de tre individerna. Missförstå mig inte, jag tycker att det är mycket fint med detta fågelliv så nära stan. Besök gärna Rädda Råstasjön.

Decemberdag i dammen

Nedanför Säby gård ligger en liten damm med en kanal ut till Säbysjön, där jag tidigare fotat rördrom och havsörn. I dammen påträffades idag gräsänder, en kricka (hane) och en stjärtand (hona). Man ser hur krickans gröna färg (även på vingspegeln) beroende på ljus övergår i blått. En svanfamilj gjorde entré genom kanalen. Bild på en ung bläsand som vistades i dammen någon vecka tidigare är tillagd.

Rallhägern i Översjön

Bilderna i detta inlägg saknar fotografisk kvalitet men visar en mycket ovanlig fågel: rallhägern. 16:e eller 17:e i Sverige någonsin, första på fem år och här på Järvafältet första sedan 1977. Den hör hemma i Sydeuropa och övervintrar i Afrika. Så man undrar hur det kommer att gå för den.

Jag är avundsjuk på dem i Jönköping där hägern (samma eller annan) först visade sig för en knapp månad sedan. Där kunde den fotas på några meters avstånd. Bildgoogla rallhäger Jönköping. Se gärna också youtube-klippen som finns med den, välj de högupplösta. Det diskuteras om det är samma häger som nu slagit sig ned vid min badsjö Översjön. Baserat på iakttagelser kring saknade stjärtpennor går meningarna mot att det är två fåglar som förirrat sig hit.

Första bilderna är tagna på närmare 100 meters avstånd. Så lyfte hägern och visade sitt förvandlingstrick. Fast den är gråbrun på ryggen när den står är den kritvit när den flyger. Den slog sig ned i annan vass där jag kunde komma lite närmare. I gengäld var det mycket vegetation i vägen både nära mig och kring hägern och kameran hade svårt att fokusera. Som synes kom solen fram en kort stund. Efter ett tag flög hägern tillbaka och drog upp en stor fisk. Hade hägern spetsat den själv eller var det ett kadaver som den hittade?  Hur som helst sätter den igång med att försöka svälja fisken. Så ser det i varje fall ut när en aggressiv gråhäger dyker upp. Rallhägern flyr, fortfarande med fisken hängande ut ur gapet. Näst sista bilden (tyvärr lång exponeringstid) visar storleksskillnaden mellan de båda hägrarna.

En lustighet var att jag stod vid en fågelmatning och tog bilder till föregående inlägg samtidigt som rallhägern upptäcktes, 12 nov. En annan jokare (medlem i Järvafältets ornitologiska klubb) hade stannat till vid matningen och kunde inrapportera en talltita till Svalan, numera Artportalen. Så fortsatte hon till Översjön och rapporterade en rallhäger. En timme senare var tillströmningen av skådare igång. Dagen efter var de över hundra.

Vi stannar!

Inom Sverige, ska tilläggas. Och avbildade individer. T ex gråsiskan flyttar norrifrån till södra Sverige och en del flyttar längre. Talltita och entita. Jag bestämmer mig för att den senare är en entita genom den brunbeiga färgen, blänket på hjässan och den ljusa fläcken på näbben. Gråsiskan tycker om björkfrön, grönsiskan alkottar. Hallå skrikan! Det står småfågelmatning på skylten. Och följande besökare: ni är inga fåglar alls. För sparvugglan i grantoppen bredvid har fågelmatning en dubbel innebörd. Den även dagaktiva sparvugglan är vår minsta uggla.

Hösten 14

– Havsörn fotad från Säbysjöns fågeltorn 31 oktober. Örnen gjorde en inspektionstur över sjön, fann liksom jag att den var i stort sett livlös och försvann samma väg som den kom.
– Dubbeltrast.
– Större och mindre hackspett.
– Bläsgås på Säby strandäng.
– Dvärgbeckasin på griftegårdsängen (Görväln).