Även i år inleds höstinlägget (där alltså höstbilder efterhand samlas som inte hör hemma någon annanstans) med blåhaken. Som här leker tittut i sin buske.
– Vita fåglar i Hjälstaviken: en felfärgad grågås och den alltid vita ägretthägern.
– Skäggmes och rörsångare i vassen vid spången i Hjälstaviken.
– Ung hämpling och unga steglitser. Bara några röda stänk förebådar vad som ska komma.
– Det fina med att fota på utsiktsberget Gåseborg är att man ofta är i jämnhöjd med eller t o m över fåglarna.

Blåhake

Grågås (med färgavvikelse)

Ägretthäger

Ägretthäger

Skäggmes

Skäggmes

Skäggmes

Skäggmes

Rörsångare

Hämpling, ung

Steglits, ung

Steglits

Storskrake

Kråka

Skata

Fjällvråk

Sparvhök

Havsörn

Havsörn

Sparvhök

Nötskrika

Dubbeltrast

Dubbeltrast

Bergfink

Pilfink

– Några vadare.
– Gulärlor och sädesärlor.
– Svalor jagar över strandängen, mest ladusvalor men även några hussvalor, samt vid fototillfället en ensam backsvala.
– En duvhök flög förbi efter ett av de dagliga besöken i skrattmåskolonin.

Brushane

Enkelbeckasin

Enkelbeckasin

Enkelbeckasin

Svartsnäppa

Svartsnäppa

Svartsnäppa

Gulärla

Gulärla

Sädesärla

Hussvala

Hussvala

Duvhök

Jag tillbringade två dagar på Örudden (Torö lite söder om Nynäshamn) för att fota förbiflygande sjöfågel. Högst på önskelistan stod alfågel som jag inte har några bilder på än, men alfåglarna var inte alls där i de vanliga antalen och ingen kom nära. Vad som blev är ejder, gravand och några avlägsna sjöorrar. En större strandpipare slog sig ned på en klippa intill. På hemvägen fick jag höra en korsnäbb uppifrån en grantopp. Jag vill ha det till en större korsnäbb pga ”tjurnacken” och den böjda näbben, men underifrånperspektiv kan vara knepiga och den får stå som obestämd.

Ejder

Ejder

Ejder

Sjöorre

Större strandpipare

Större strandpipare

Större strandpipare

Gravand

Gravand

Obestämd korsnäbb

Slutet på 2018 blev lyckosamt med inte mindre än sju nya fotograferade arter på fem veckor, varav tre presenterats i föregående inlägg. Bilderna på de återstående blev inte alls lika bra, men här är de: berguv inne i Stockholm, turkduva och härfågel i och utanför Uppsala samt vittrut på en soptipp utanför Bro. Jag besökte även den nu berömda rostsparven i Skutskär (tredje sedda i Sverige), men där blev det ingenting utöver s k dokumentationsbilder.

Stjärtmes

Stjärtmes

Stjärtmes

Stjärtmes

Stenknäck

Stenknäck

Pilfink

Berguv

Berguv

Turkduva

Härfågel

Vittrut

Vittrut

Kattuggla

Koltrast

Korp

Vinterhämpling

Vinterhämpling

Vinterhämpling

Gåseborg är ett utsiktsberg med milsvid utsikt över Mälaren. De flesta fåglar som ses därifrån rör sig förstås på stora avstånd, men ibland smyger en havsörn förbi nära berget. Andra fåglar kan ta vägen över berget eller t o m rasta på det.

Havsörn

Havsörn

Havsörn

Havsörn

Duvhök

Duvhök

Pilgrimsfalk, ung

Vinterhämpling

Vinterhämpling

Stjärtmes

– Höstinlägget inleds traditionsenligt med blåhakar vid 30-meterskärret. Blåhakarna på höstflytt har inte kvar så mycket av den praktfulla dräkt de haft i Norrland, men är fina ändå och eftertraktade av fotograferna.
– Mandarinanden som jag skrev om i sommarinlägget är nu åter i full praktdräkt.
– Varfågeln, släkt med törnskatan (se tidigare inlägg) och med liknande beteende, men i södra Sverige en vinterfågel.
– En större hackspett hackar ett vinterbohål.

Blåhake

Blåhake

Blåhake

Blåhake

Blåhake

Blåhake

Blåhake

Duvhök

Ormvråk

Mandarinand

Mandarinand

Mandarinand

Mandarinand

Varfågel, ung

Varfågel

Varfågel

Större hackspett

Större hackspett

Större hackspett

på Upplandsbesök. Den ringmärkta fågeln är enligt storkprojektet ”en av två överlevande ungar ringmärkt 19/6 2018. Boet ligger på taket till den västra längan på en Skånegård i Östra Tvet, strax norr om Veberöd”. Denna och minst en till ungstork slog följe med ett åttiotal hägnuppfödda storkar som efter projektets storksläpp gav sig ut på Sverigeturné. I Uppland skildes deras vägar och storken på bilden har en tid ensam uppehållit sig vid Vassunda flygfält en bit söder om Uppsala. Där delar den sitt intresse mellan en grävskopa som gräver upp mask och en skördetröska en bit därifrån. Grävskopans arm nyttjar den stundom som nattkvist.

Vit stork

Vit stork

Vit stork

Vit stork

Vit stork

Vit stork

Vit stork

Nästan varje gång jag passerar den här busken sitter törnskatan där högst upp på sin favoritkvist. Då och då dyker den ned efter någon insekt som den spanat in.

Törnskata

Törnskata

Törnskata

Törnskata

Törnskata

Törnskata

Törnskata

– Ruvningsbyte hos ett par mindre strandpipare.
– Också små sothönor har stora fötter.
– Skrattmåsar häckar på rötter framför tornet.
– Två storskrakefamiljer med olika ålder på ungarna.
– Järvafältets enda storlomsunge – i Översjön.
– Vattenrall på väg med föda till sina kolsvarta ungar. Som förflyttar sig genom att jumpa på näckrosbladen. Den sista bilden är tagen en vecka senare och förutom att ungen är något större har den hunnit ändra näbbfärg.

Gräsand

Mindre strandpipare

Mindre strandpipare

Mindre strandpipare

Sothöna

Sothöna

Sothöna

Skrattmås

Skrattmås

Skrattmås

Storskrake

Storskrake, unge

Storskrake

Knipa

Knipa

Storlom

Storlom, unge

Storlom

Storlom

Vattenrall

Vattenrall, unge

Vattenrall

Vattenrall

Vattenrall

Tofsvipa, unge