Hjälstaviken 4

Pungmesen tyckte att den hittat bra material till sitt säregna bo, en fiskelina (av fibertyp). Såväl den och boet som platsen fick mesen dock ge upp. Att det för en så ovanlig fågel skall dyka upp en partner är ju inte så sannolikt. I övrigt innehåller inlägget vanliga fåglar för Hjälstaviken. Fåglar som söker föda åt sina ungar. Fisktärnornas dans (Nu ska vi dansa) gav resultat. Ungarnas dragkamp om fisken visar att även hos dem gäller ”the winner takes it all”. Inte vid Hjälstaviken men på vägen dit stannade jag till igen hos backsvalorna. Där var det nu mattransport till ungarna som gällde. Sist höstbilder. Vid och efter solnedgången kommer tusentals tranor från de omgivande fälten inflygande för att övernatta i viken.

Nu ska vi dansa

Svarthakedoppingarna i kyrkdammen är också tillbaka. Under en vecka har en ensam svarthakedopping simmat omkring ensam i dammen och ropat på sin partner. Och så kom hon. Vilket firades med dans på doppingvis. Ibland dyker de och hämtar upp vattenväxter som de bär med sig i dansen som symboliskt bomaterial inför de bestyr som ska följa. Också fisktärnorna i Hjälstaviken dansar. Och att överlämna en present är aldrig fel.

Vinterfåglar 2017

Här samlas allt eftersom vinterfåglar, vilket vad gäller de mindre oftast betyder fåglar fotade vid matningar på Järvafältet. Det gäller dock inte den allra minsta, kungsfågeln, som här födosöker på egen hand. Råkan är en inte så vanlig gäst på Järvafältet (på andra håll i landet kan den vara den vanligaste kråkfågeln). Men den verkliga rariteten var den vitvingade truten, här fotad vid Edsviken, en arktisk art som i Stockholmstrakten syns med en ensam individ kanske vart femte år. Just den här stannade länge, uppehöll sig mest på iskanten i viken och tog emellanåt tillsammans med andra trutar en tur över de centrala delarna av Sollentuna. Många skådare och fotografer avlade besök. Sist en korp som gör en för arten typisk flygkonst. Jag trodde först att den gör en roll, men bilderna visar att den vrider sig ett halvt varv och sedan tillbaka.

Hökuggla

Norrlandsfågel som denna höst och vinter setts i alla delar av landet. Denna hökuggla uppehöll sig vid Segersta herrgård nära Hjälstaviken. Den fångar sorkar på löpande band obekymrad av skådare och fotografer. Lägg märke till svansen som sticker ut på den sjunde bilden. På den följande, där ugglan lyfter, syns mer av bytet. Mestadels sitter ugglan helt exponerad, men när den, som den sista bilden visar, håller till inne i grenverket är den väl kamouflerad och svår att se.

Hjälstaviken 3

Många skäggmesar längs långa spången och nästan lika många skäggmesfotografer. Två hägrar fiskade utanför gömslet. (De fick nöja sig med lite mindre fiskar än den här hägern.)  Gäss fotade från tornet. Att en var en spetsbergsgås (skär näbb) upptäcktes först vid genomgången av bilderna.

Långbenta fåglar på Väsby sjöäng

På våren finns många fågelarter på sjöängen, men bara ett fåtal stannar och häckar. Sångsvansparet fick även i år fem ungar, men var inte fullt så lyckosamma som förra året, eftersom två av dem nu försvunnit. Värre ändå gick det för tranparet som förlorade sin enda unge. Räven är misstänkt. I detta inlägg bilder på tranparet men först en ensam häger som mest står på sin favoritstubbe.

Fåglar runt Säbysjön

Fler Säbysjöfåglar finns i inläggen Islossning, Brun kärrhök och Vadare på Säby strandäng.  Kommentarer till några av bilderna:
– Första gången som jag ser en flygande vattenrall.
– Rördrommen häckar för tredje året i sjön. Den (här en unge) är inte lätt att se när den står i vassen i s k pålställning, och det är inte heller meningen.
– Fiskgjuseungarna väntar på matleverans och tränar vingarna under tiden. Några dagar senare lättar de även några decimeter. Efter ytterligare några dagar är de ute och flyger. De sista fiskgjusebilderna bjuder på något av ett antiklimax: den här gången blev det bara småfisk.
– Lärkfalk dyker mot en insekt. På nästa bild äter den en fångad slända i luften.
– Det gick bra för knölsvansfamiljen. De fick sju ungar som alla klarade sommaren.
– Gulärlan här är av nordlig typ (med mörkt huvud) till skillnad från de sydliga ärlorna som häckar vid Hjälstaviken.
Bilderna på fiskgjuseboet är tagna från andra sidan sjön på 200 m avstånd. Lommarnas bo är fotat från tornet.

Hjälstaviken 2

Besöket 2 maj gav god utdelning. Vassångaren som jag tidigare bara hört i vasshavet (och bara en gång) satt nu högst upp i en buske. Trippelkryss från tornet på skräntärna, dvärgmås och svarttärna. Många buskskvättor och gulärlor (”sydliga”) på vägen till tornet. Nästa besök: spelflygande enkelbeckasin som åstadkommer ett speciellt ljud med de utfällda stjärtpennorna. Tredje besöket: Kärrsångaren höll igång friskt men syntes sällan. Det var ren tur att kameran lyckades uppnå något som liknade fokusering genom vassen.