Blåhakarna var lite sena i år på Norra Järvafältet, kanske för att det varit varmt norröver länge. Men de kom och till de vanliga platserna.
– Fågeltornet vid Säbysjön besöktes en tid av en skrattmås som verkade mycket tam. På första bilden visar den upp en gädda som den fångat. Men den kunde också be om att bli matad. Den åt gärna ur handen fast kunde hugga lite oförsiktigt.
– Nedanför tornet sprang rörhöneungar omkring på näckrosbladen.
– Det är inte samma tranunge som i det tidigare inlägget, men så mycket har de växt på två månader.
– Härmsångare hemma i Kallhäll. Den kan härma mängder av andra fåglar men väver in ett eget säreget läte, som när man klämmer på en gummianka.
– Jag åkte till Torö i förhoppning att få fota rastande vadare i strandkanterna. Det var nu bara grönbenor och gluttsnäppor som drog omkring. Skräntärnor fanns det ett antal av som var mycket pratsamma. Något oväntat flög en gök förbi på nära håll.
– En större hackspett intill tornet hackade intensivt i sin smedja på vad som visade sig vara en grön tallkotte.
– Säbysjöns sångsvanspar hade en stund uppehållit sig i varsin ände av sjön. När så den ena svanen kom flygande tillbaka uppstod glädjefnatt med mycket flaxande och trumpetande.
har sedan en vecka uppehållit sig vid en koloniträdgård i Rågsved, förort söder om Stockholm. Där den fått besök av ett hundratal skådare. Jag hörde den genast när jag kom fram, men den var för det mesta gömd i lövverken. Bäst bilder fick jag när fågeln tillfälligt satte sig i ett litet äppelträd inne i trädgården.
– En ortolansparv födosökte under två dagar på en nysådd åker på Norra Järvafältet. En mycket ovanlig gäst här som drog många skådare.
– Fåglar vid Väsby sjöäng.
– Längs stigen till Säbysjöns fågeltorn sjunger varje vår grönsångare med det karakteristiska ”svirret” på slutet. Så även i år.
– Lärkfalkar jagade sländor framför ”lilla tornet” vid 30-meterskärret. Längre ut i kärret gick två tranor med sin två dagar gamla unge.
Medan strandängen är översvämmad kommer fiskgjusarna för att fiska lekgädda. Drömbilden är som den andra, ögonblicket före nedslaget, fast med skärpa. När vattnet dragit sig undan något är det vadarna som tar över, många bara kort rastande.
Jag var där rätt många morgnar maj-juli, i första hand i förhoppning att få fota smådoppingarna som spelar i vassarna från alla håll. Men när de någon sällsynt gång kom fram på fotoavstånd upptäckte de mig innan jag upptäckte dem och var snabba att dyka. Och spelet fortsatte, hi-hi-hi-hi-hi-hi-hi-hi, vi är nära men du kan inte se oss, tyckte jag att det lät som.
För det mesta vad det lugnt i kärret med undantag för en del revirbråk. Svarthakedoppingen på andra bilden simmade sakta längs vasskanten när som skjuten ur en kanon en annan kom utflygande. Sothönorna springer också på vattnet.
Först med att ha ungar var kniporna. Sex veckor senare är de stora om än inte med vuxet utseende. I mitten och mot slutet av juli kunde jag fota smådoppingungar (långt håll) och en svarthakedopping med unge. Vattenrallen har skrikit inifrån vassen varje gång jag besökt kärret. Nu tittade två ungar fram i vasskanten och var även ute och simmade. Tre ungar av brun kärrhök flög fram och tillbaka över kärret.
en halvmil norr om Bro är ett system av dammar med fint fågelliv. Jag begav mig dit för gråhakedoppingen som för tredje året uppehåller sig där. Medan de många svarthakedoppingarna visar sig i par, och smådoppingar spelar inifrån en vass, har denna dopping förblivit ensam. Den simmar omkring och ropar högt och ofta efter en partner, hittills förgäves. Allra flest i dammarna är sothönorna.
Ännu en mycket ovanlig och röd fågel. Denna rödhuvad dykand rastade några dagar i en damm i Täby. Det var en märklig syn med den lilla dammen, där det allt som allt simmade en sothöna och så denna raritet.
Två besök i Hjälstaviken med två månaders mellanrum. Målet vid första besöket var en rödhalsad gås som rastat där några veckor, på väg mot sibiriska tundran. Den sällskapade som vanligt med släktingen vitkindad gås. Vid juni-besöket ville jag fota trastsångare som kraxade inifrån vasshavet vid spången. Och kanske vassångare. Åtta timmar stod jag där för de sällsynta ögonblicken när fågeln satte sig lite högre upp och det inte var alltför mycket vass i vägen. Även vassångarens surr hördes frekvent, men den fick jag inte se alls.
I åtminstone åta år har ett spillkråkepar häckat i några aspar alldeles intill parkeringsplatsen vid Mulltorp (Norra Järvafältet). Varje år hackas nytt hål men alltid bara någon meter från vägen. Vilket kan verka vara ett konstigt val av plats, för så oskygga är de inte. När det kommer folk till parkeringen med sina hundar flyger de iväg. Det var mestadels hanen som hackade, men när han blev störd och drog iväg (flygbilderna) var det honan som kom tillbaka och fortsatte arbetet (sista bilden).
Möten med fåglar 