Stor norrlandsuggla, enligt uppgift sedd bara en gång tidigare på Järvafältet. Här fotad vid Tånglöt, Norra Järvafältet, den 22 november. Vi var två som kom cyklande när den flög upp från en buske vid vägkanten. Efter mellanlandningar i olika avlägsna träd på den sidan (sista bilden) kom den tillbaka, flög över vägen och satte sig framför oss i en torraka. Där poserade den fint en kort stund innan den fortsatte bort och försvann.
Gåseborg är ett utsiktsberg med milsvid utsikt över Mälaren. De flesta fåglar som ses därifrån rör sig förstås på stora avstånd, men ibland smyger en havsörn förbi nära berget. Andra fåglar kan ta vägen över berget eller t o m rasta på det.
– Höstinlägget inleds traditionsenligt med blåhakar vid 30-meterskärret. Blåhakarna på höstflytt har inte kvar så mycket av den praktfulla dräkt de haft i Norrland, men är fina ändå och eftertraktade av fotograferna.
– Mandarinanden som jag skrev om i sommarinlägget är nu åter i full praktdräkt.
– Varfågeln, släkt med törnskatan (se tidigare inlägg) och med liknande beteende, men i södra Sverige en vinterfågel.
– En större hackspett hackar ett vinterbohål.
Fyra ägretthägrar har en tid rastat i Hjälstaviken. En av dem tog en tur in framför gömslet. Jag fick inte på bild det mottagande som den fick av de stationära gråhägrarna, men det var inte hjärtligt. Också den unga svartsnäppan och skarvarna är fotade från gömslet, medan storspoven passerade framför tornet på andra sidan viken.
– En ung havsörn vid tornet angrep två gäss som hade svårt att lyfta från leran. Den tog tag i huvudet på den ena gåsen och bet den. Men gåsen bet tillbaka och örnen gav upp.
– Skäggmesen, vad fotograferna längs långa spången letar efter under hösten.
på Upplandsbesök. Den ringmärkta fågeln är enligt storkprojektet ”en av två överlevande ungar ringmärkt 19/6 2018. Boet ligger på taket till den västra längan på en Skånegård i Östra Tvet, strax norr om Veberöd”. Denna och minst en till ungstork slog följe med ett åttiotal hägnuppfödda storkar som efter projektets storksläpp gav sig ut på Sverigeturné. I Uppland skildes deras vägar och storken på bilden har en tid ensam uppehållit sig vid Vassunda flygfält en bit söder om Uppsala. Där delar den sitt intresse mellan en grävskopa som gräver upp mask och en skördetröska en bit därifrån. Grävskopans arm nyttjar den stundom som nattkvist.
Nästan varje gång jag passerar den här busken sitter törnskatan där högst upp på sin favoritkvist. Då och då dyker den ned efter någon insekt som den spanat in.
– Ruvningsbyte hos ett par mindre strandpipare.
– Också små sothönor har stora fötter.
– Skrattmåsar häckar på rötter framför tornet.
– Två storskrakefamiljer med olika ålder på ungarna.
– Järvafältets enda storlomsunge – i Översjön.
– Vattenrall på väg med föda till sina kolsvarta ungar. Som förflyttar sig genom att jumpa på näckrosbladen. Den sista bilden är tagen en vecka senare och förutom att ungen är något större har den hunnit ändra näbbfärg.
Jag besökte två gånger Sandemar vid kusten nära Dalarö. Det som drog mest var förekomsten av rosenfinkar. Vid första besöket hördes flera sådana men de skymtades bara hastigt och fotoutbytet blev klent. Beläget på fastlandet uppvisar Sandemar inte desto mindre skärgårdsnatur och med en del sådana arter.
Genast ska erkännas att rördrommen inte är fotad från tornet. Därifrån såg jag den många gånger flyga till olika vassar runt sjön för att födosöka, men bilden är tagen på andra sidan.
– Lärkfalk äter fångad slända i flykten.
– Sothönan med sina stora fötter.
– Revirstrid mellan gräsandshona och vigghona.
Fler tornet-bilder i Barnspecial i nästa månadsarkiv.
Bilder som inte hör hemma någon annanstans. Kommentarer till några av dem:
– Sånglärka och trädpiplärka. Ser rätt lika ut på bilderna, men de förra hänger mest stilla i luften (slår sin drill i skyn), medan de senare sjunger i någon trädtopp och då och då, fortsatt sjungande, dalar ned till någon lägre position. Och så låter de olika.
– Skärgårdsfåglar. Först tre som fotades från båten vid utfärd till Svenska högarna, därefter tre från Huvudskär.
– Ett rödstjärtpar bor i samma hus som jag. I ett hål i väggen. På bilderna dröjer de vid en grannes uteplats, eftersom jag (då ovetande) hade bohålet bara en meter över huvudet. På den sista bilden i serien varnar honan intensivt.
– Den vita anden som flera år övervintrat i Kallhällsparksdammen (se Vintern 2018) återfinns nu i Görvälnviken, några kilometer därifrån. Där har den haft sällskap av en annan spektakulär and, en mandarinand. I början på sommaren iakttogs en ruggande hane som senare avlöstes av vad som troddes vara en hona. Att skönheten på bilden är hanen i s k eklipsdräkt var svårt att tro. Men nu i augusti börjar praktdräkten åter framträda. Frågan är dock, om man ska anlägga mänskliga smaksynpunkter, om inte den honlika dräkten är vackrare.
– Tornseglaren har mycket liten näbb. Det är gapet som behöver vara stort.
– Lärkfalken slår två sländor i en smäll.
Möten med fåglar 