Denna Coronasommar, då vi 70-plussare inte fått åka tåg eller buss, har fotandet skett på cykelavstånd, i huvudsak på Järvafältet (hemmaplan) och vid sjön Fysingen.
– En kull hornugglor, fem ungar, upptäcktes vid Husby gård på Södra Järvafältet. Som synes har de redan fått sina ”horn”.
– Lomunge i Översjön. På sista bilden äter ungen en fisk medan föräldern spanar efter fler.
– Pappa hackspett (röd fläck i nacken) matar sin unge (eller en av ungarna i hålet).
– En knölsvanshanne har vind i seglen när en rival ska avvisas.
– Det var fyra tornfalksungar i holken vid Ströms gård, Fysingen.
– Årets tranunge på Väsby sjöäng har klarat sig från räven. Jag tror det är första gången sedan Järvafältets första tranhäckning för fem år sedan. Inte en stork men väl en storkfågel på sjöängens storkplattform (ditsatt med förhoppning att den verkligen ska locka dit storkar).
– Lommöte i Översjön. Hur vet de var de ska samlas, lommarna från flera sjöar?
– Den första gök som jag fotat på nära håll var denna årsunge vid sjöängen.
Månadsarkiv: juni 2020
Några sångare
Alltså fåglar tillhöriga familjen sångare. Sex mycket vanliga, fyra som jag sett/hört några få gånger: trastsångaren, härmsångaren, kärrsångaren och gräshoppsångaren. Trastsångaren är en stor sångare med kraftfull sång/kraxande. Både härmsångaren (som i Finland kallas guldbröst, i Sverige tidigare gulsångare) och kärrsångaren framför en synnerligen varierad sång med rika inslag av härmningar av andra fåglar. Gräshoppsångaren spelar nattetid med ett utdraget surrande, som en insekt. Den sitter med öppen näbb och ut strömmar detta märkliga läte. Den på bilden fortsatte fram till sextiden på morgonen innan den tystnade, sista timmen mer sporadiskt. Bilderna är tagna kvart över fyra och strax före sex. Den vanliga sävsångaren (de sista bilderna) sitter oftast på ett vasstrå och sjunger. Men den kastar sig också upp i luften för sångflykter.