Bilder som inte hör hemma någon annanstans. Kommentarer till några av dem:
– Sånglärka och trädpiplärka. Ser rätt lika ut på bilderna, men de förra hänger mest stilla i luften (slår sin drill i skyn), medan de senare sjunger i någon trädtopp och då och då, fortsatt sjungande, dalar ned till någon lägre position. Och så låter de olika.
– Skärgårdsfåglar. Först tre som fotades från båten vid utfärd till Svenska högarna, därefter tre från Huvudskär.
– Ett rödstjärtpar bor i samma hus som jag. I ett hål i väggen. På bilderna dröjer de vid en grannes uteplats, eftersom jag (då ovetande) hade bohålet bara en meter över huvudet. På den sista bilden i serien varnar honan intensivt.
– Den vita anden som flera år övervintrat i Kallhällsparksdammen (se Vintern 2018) återfinns nu i Görvälnviken, några kilometer därifrån. Där har den haft sällskap av en annan spektakulär and, en mandarinand. I början på sommaren iakttogs en ruggande hane som senare avlöstes av vad som troddes vara en hona. Att skönheten på bilden är hanen i s k eklipsdräkt var svårt att tro. Men nu i augusti börjar praktdräkten åter framträda. Frågan är dock, om man ska anlägga mänskliga smaksynpunkter, om inte den honlika dräkten är vackrare.
– Tornseglaren har mycket liten näbb. Det är gapet som behöver vara stort.
– Lärkfalken slår två sländor i en smäll.
Möten med fåglar 